Trött, sjuk och smått löjlig... men oh så glad!
Nu, såhär innan läggdags, tänker jag passa på att tacka Kalle och Jacob för att de kom förbi och sa hej ikväll.
Det var precis vad jag behövde.
Nu när min Erik har rest till landet över helgen och min sjukdom inte vill ge sig. Är jag lämnad att vara ensam hela helgen. Bajs.
Så tack för besöket, det stillade sällskapssjukan en aning.
Ja, lite patetisk är jag allt.
Undrar om vi någonsin kommer kunna se såhär retarded ut igen. Aj lajk!
Kommentarer
Postat av: carla
fyfasiken va söta! :)
Trackback
